Tänkte sätta mig och plugga, hade köpt 1 mango samt 1 hg lösgodis som motivation... det gick ju bra! Hamnade här istället och fixade en header.

Ja, ja... ska börja med Matdagboken.se igen.

Satt och kollade igenom hur det såg ut för nåt år sen.. och jäklar vad duktig man var då... måste på något sätt hitta tillbaka till motivationen...

Jag märker att jag är helt förvirrad och fram och tillbaks.

Ena sekunden känner jag mig som världens fetaste. äckligaste, fulaste människa och vill bara dö.

Nästa sekund tänker jag att jag är knäpp som inte äter och tränar för mycket och såhär kan jag inte leva, ingen kille vill ha en pinne iallafall.

Minuten senare börjar jag nästan gråta för att jag inte hinner till gymmet idag, och att jag hatar min satans fot som inte blir bra.

En del av mig tänker att fan man ska inte spy alls, det är sjukt. En annan säger "vadå, några gånger i veckan är inte så farligt, bara det inte går överstyr, det sker ju max 2ggr per dag endå, inte som riktiga ätstörda som håller på hela dagarna, varje dag, du är långt från konstig, alla gör det".

Tänker att jag "borde" äta middag. Men 2 dl couscous ser SÅ mycket ut på tallriken, häller tillbaka i en matlåda, tänker att jag spar till imorgon. Häller tillbaka på tallriken och tänker att "nämen nu får du ge dig, 1dl couscous har ingen dött av". Får ångest igen och häller tillbaka i matlådan. Om någon såg hur jag höll på?

Sen tänker jag att jag ska handla nåt gott för att motivera mig till att plugga (så som jag kunde göra förut) men så kommerr jag till affären och ska välja. Det går inte, kan inte bestämma mig, måste läsa innehåll på VARJE förpackning, vända på allt, jag märker att folk kollar... måste välja, vilket ska jag ta, så många val, och inget verkar kunna bli rätt....

Världens rörigaste inlägg, men det är såhär det är i mitt huvud, hela tiden, varje sekund dividerar jag med mig själv om jag är "normal" eller inte.

Jag har ju som sagt förut inte haft mens på över 10 månader... Och jag funderar mycket på om jag ska gå till vårdcentralen och "söka hjälp" för det. Fast jag misstänker ju vad det beror på, samtidigt som jag inte fattar hur det skulle vara möjligt. Jag menar, jag är inte ens speciellt smal, skulle typ alla tjejer som är som jag och smalare inte ha mens då eller? Jag vet ju flera som är smalare och endå har det. Förstår inte hur det går ihop faktiskt. Har funderat på att göra en såndär impendansmätning på Apoteket, där man får reda på hur många % kroppsfett man har.

Samtidigt så vet jag att jag skulle få massa frågor om jag gick till en läkare, och säkert bli sedd på som nån med ätstörningar kanske, men det känns så dumt, för det har jag ju inte! Jag är inte ens speciellt smal, jag kan äta godsaker/kakor ibland utan att spy osv. Aja.... komplicerat.. hur hade ni gjort?

Nån mer som "lider av amenorré"? Vad har ni gjort/ ska göra åt det?

Jag vill ju ha barn nångång i framtiden... Samtidigt kan jag verkligen INTE tänka mig att gå upp i vikt, jag är ju inte ens smal nu...