Direktlänk till inlägg 25 augusti 2011
Mamma kommer hem.
Det går ett tag, jag börjar fixa mig. Hon kommer ut och ställer sig och tittar på mig medan jag sminkar mig och säger med anklagande och barnslig röst:
"Du har ätit upp mitt bröd. Jag som hade längtat efter det. Tänkte att jag skulle äta det med en skiva ost. Och nu är det borta...."
Jag ville bara skrika, att
"Ja det har jag, jag hetsade det efter att jag blev så ledsen när du sa att jag springer som ett mongo"
Men jag var bara tyst, och gick in i badrummet och fortsatte sminka mig... Inuti kokar ilskan och jag känner hur jag hatar dig.
Och det är inte första gången denna sommar som "DU HAR ÄTIT UPP" sägs...
Och ofta är det endå bara små "skitsaker" som typ en liten brödbit! Eller typ en banan, eller 1 rad choklad! WHY!? Gå och köp en ny då! Affären ligger 5 minuter bort...
Är det så viktigt att påpeka att jag ätit något och göra det så fruktansvärt anklagande?
Det är redan kämpigt som det är, utan alla dessa kommentarer. Jag känner mig så sjukt ovärdig att äta. Känner äckel, vill kräkas. Jag vill aldrig någonsin äta av din mat igen. Ever.
Morgonvikt: 50,9 kg BMI: 17,9 wohaaa! Får se hur detta håller i sig, det är ju jul snart ha ha! ...
Dagens träning: Bodybalance 1h Löpning 1,3 mil Rodd 5000 meter Känns bra! Blir shake och ägg till middag. ...
Har tentaperiod för tillfället! Har dessutom börjat träffa en person lite smått... mysigt, han beundrar min starka, smala kropp. Jag har ingen aptit, gått ner 2 kg, fått snygg mage... springer ute i snön, vilket sagolandskap! Tränar på gym varje dag....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|