Igårkväll bestämde jag mig för att springa på morgonen före jobbet.

Jag som normalt sett är världens m o r g o n - s e g i s.....alltså verkligen en übertrött människa på morgonen!

Ställde ändå klockan på 06.20 en söndagsmorgon (whuaau!) och vred upp volymen på alarmet extra mycket! (har en Depeche Mode-låt som väckningssignal för tillfället)

Klockan ringer och jag maaaaaaasar mig upp ur sängen, drar på mig träningskläder och mina älskade skor (all kärlek till löpskorna, de håller mina ben och fötter friska! ♥♥♥) och ger mig ut...

Jag lovar att det var rätt tomt ute, men vilken känsla! Underbart!

Är så sjukt glad över att jag faktiskt orkade mig upp!

Blev 8km innan jag var tvungen att springa in och duscha.

Åt havregrynsgröt till frukost, med linfrön i. Mättande och så gott. Behöver inte ens söta med socker, utan kanel räcker finfint!

Kvällen bjöd på hembakad krusbärspaj med vaniljsås och vit choklad.. hej kom och hjälp mig? Men jag kan inte tacka nej, för det bara går inte! (är jobbigt att inte bo själv)

Men jag sprang ju faktiskt imorse,

och jobbade sen 10 timmar.....

kanske inte är så farligt ändå...

eller...

vet inte...

jag kanske behöver springa imorgon också...

ja det behöver jag nog...

fast det är riktigt jobbigt att försöka smita ut innan mamma vaknat..

För jag orkar inte alltid höra tjat och gnat om min träning och mat.. låt mig sköta mig själv... typ....